.

Gårdagen var otroligt jobbigt, den värsta begravningen jag någonsin varit på. Värst av allt var att se mamma så himla ledsen, hon visar aldrig känslor så det var så otroligt jobbigt. Upplägget på begravningen var så himla fin, fina passande låtar och talet om Sven var så rätt! Jag hatar att gråta bland folk och jag hatar att det är meningen att man ska gråta på begravningar men under det talet gick det inte att hålla tillbaka tårarna. Jag börjar gråta bara jag tänker på det nu. Jag saknar honom så himla mycket och jag skulle göra allt för att få träffa honom igen, han var så himla full av liv, snäll och mysig männsika. Han fick en alltid att skratta och jag har nog inte insett hur myckat jag älskar honom förens nu och jag hatar mig själv för det.

Detta är första och sista gången det kommer dansband in i min blogg, det är endast för att han älskade det så himla mycket och jag vill komma ihåg honom som den glada, mysiga och musikälskande mannen han var.