.

Elvis var en riktigt fin man han, hans skratt är något av det finaste jag vet och hans musik gör hela mig lycklig, oavsett humör. Hans liveskivor är mycket mysigare och bättre än de studioinspelade för på de förmedlar mer känsla och äkthet, vilket jag tycker är väldigt ovanligt. Jag känner mig helt sentimental just nu, jag älskar mannen och hans musik så mycket och jag skulle ge allt för att få åka tillbaka i tiden och se honom live. Hade jag fått göra det hade jag stått längst fram, gråtit till in the ghetto, skrattat och sjungt med till devil in disguise och skrikt halsen av mig till jailhouse rock. Det kan jag lova er. En dag ska jag bygga mig en tidsmaskin och åka tillbaka till alla de åren och datumen jag missat för att jag är född i en tråkig och alldeles för hatisk värld. Peace. love and understanding, det är vad vi behöver. Klyschigt, men sant!