.

Äntligen helg! tre dagar tillbaka till skolan och jag är redan helt slut. Vi har jobbat med CAD (computer aided design) hela veckan och jag har nu lärt mig grunderna i att designa smycken i 3D genom datorn. Det är väldigt givande most of the time förutom när man är så körd i huvudet av all data att man börjar komma på olika sätt att göra epilepsivideor och dör av skratt när det inte ens är kul.

Det jag egentligen skulle skriva om här var förra helgen då Miriam äntligen tog sig tillbaka till Falköping. Jag och Elin bakade biskvier och chokladkolor för att överraska henne. Vi delade julklappar och jag fick en kofta och t-shirt av Elin och duchkräm och bodybutter av Miriam (vilket classy sätt att säga att någon lukar illa och har dålig hy ;) Men vad har man annars vänner till? Vi tittade på Brides Maids, Pirates of the Caribbean 4 (vilken jävla skitfilm för övrigt! tyckte inte om den alls...) och Horrible Bosses vilket gav oss tre årets första internskämt.

På lördagen gav vi oss ut för att fira Miriam med fest och dunder. Jag och Miriam försökte lära oss Doctorin' the Tardis-dansen men det gick sådär. På Dagny's var det svensexa och vi fick drinkar av en man i sällskapet hela kvällen/natten. Vi dansade med nån kille vid namn Jånte med Å. Snackade med en trevlig man vid namn Mohammed (och hans vän Mohammed) och det blev allt som allt en awesome kväll med dans på borden och djupa nattsamtal.

Under söndagen begav vi oss till vår gamla svänskalärare på en fika, det är inte alla lärare man går hem till och får hembakad äpplepaj det är en säker sak. Hon är fin den kvinnan. Sedan blev det ännu mer fika när Elins far hade kalas och där fick vi både god mat och allt som kalas har att erbjuda innan Miriams tåg skulle avgå. Det var ett par väldigt fina dagar och nu vill vi ha Miriam tillbaka!

Nyår firades som sagt hos Elin detta året och vi hade det totally awesome med god nyårsmiddag, sällskapsspel, Mario Kart Wii, champagne och fyrverkerier. Jag och Elin var uppe liiite längre än alla andra och drack upp den sista champagnen medans vi hade alla sorts konversationer på deras köksgolv. Bra avslut på 2011 och en bra start på nya året.

Nya året till ära så färgade jag även mitt hår i endast blått, det ska byggas på med olika blåa nyanser under årets första månader. Åh, livet känns så bra!

Nu, mina vänner, ska jag berätta om min awesome helg i Birmingham för två veckor sedan och det kommer bli väldigt mycket fangirl moments så buckle up!

Alla tåg, buss och flygresor gick som planerat och vi fann vår väg till Birmingham och vårat hotell tillslut. Vi bodde på det ett hotell precis vid flygplatsen och det var det billigaste hotellet ni kan tänka er, vilket märktes på den stenhårda sängen, de obefintliga kuddarna, olåsbara toaletten och duschen mitt i rummet. Vi klagade dock ganska minimalt med tanke på priset, den trevliga receptionisten (som kunde ett svenskt ord; vink-vink) och den lilla tid vi egentligen spenderade på hotellrummet.
Vi anlände på tordagen och anledningen till att vi var där, Supernatural conventionet, började inte förens på fredagen så vi tog oss snabbt och enkelt in till Birminghams city. Där åt vi middag på en relativt mysig italiensk resturang med väldigt god mat men med en väldigt knepig servitör som bara ville pracka på oss efterätter. Efter en hel dags resande var vi sedan helt slut och la oss för att sova (mycket sömn blev det dock inte. läs: stenhårda sängar, obefintliga kuddar)






På fredagen hade vi allt planerat; en snabb frukost, gå till Hilton för att registrera oss och sedan shoppa hela dagen men självklart blev det inte som planerat. Vi kom till Hilton lagom tills registreringen skulle börja, nämligen 13:00 men icke. Nya tiden var 15:00 så vi fick snällt sätta oss i lobbyn (efter att fått erbjudandet att utnyttja hotellets pool och gym. Jag visste väl att man skulle packat baddräkt.) och dricka några fancy drinkar. Vi var ju ändå på semester så vi ägnade inte en tanke åt att vi började dricka klockan ett på eftermiddagen. Registreringen tog evigheter så vår awesome shoppingrunda blev lite hastigare än vi förväntat oss eftersom vi skulle hem och göra oss i ordning och vara relativt utvilade till Supernaturalfesten som skulle äga rum på Hilton.



Partyt hade varit totalt awesome om det inte varit så att några fick för sig att gå all in och klä ut sig till karaktärer ur serien. Uppfatta mig inte fel, jag älskade att vara omringad av crazy fangirls som var klädda som Castiel, Bobby, Sam och Dean men sedan fanns de dem som valde att klä ut sig till Clownen som är med i ett avsnitt. Allt i ära till Halloween som firades den helgen. Detta resulterade i att jag var halvt skräckslagen ungefär halva kvällen. Det fanns dock många fina delar av kvällen också, det spelades good ol' rock n' roll, drinkarna var svingoda och kvällen slutade med att hälften av människorna som var där dansade gemensamt till Time Warp, Y.M.C.A, Macarena och någon Dr. Who låt. Vi klarade alla danser riktigt bra förutom den där satans dr. who låten, de dansstegen var näst intill omöjliga för mig som knappt har någon simultanförmåga att prata om. 
Det riktiga äventyret började dock när vi skulle ta oss hem. Hotellpersonalen sa till oss att vi skulle kunna ta oss hem genom en shuffle som gick mellan tågstationen och flygplatsen fram till 2:00 på kvällen. Jag har ingen tvekan om att den gick men att det sedan skulle vara låst vid tågstationen från kl 11:00 hade vi inte fått någon information om. Tur som vi har så kom det ett par trevliga britter som varit på samma fest som oss så vi slog våra snygga huvuden ihop och försökte ta oss runt tågstationen. Lättare sagt än gjort. Vi fick ta oss igenom viss terräng i form av staket, parkeringsplatser och blöt jord, i högklackat(!) Allt detta för att sedan upptäcka att vi tagit oss heeela omvägen runt och tillbaka till Hilton där det hela startade. Vi kännde oss lurade, trötta och lite frustrerade när vi tillslut gick in på ett hotell och bad dem ringa en taxi åt oss. Ironiskt nog så spelade dem 'Survivor' på radion och vi kännde oss träffade. Efter nära 2 timmars äventyr tillsammans med två nya bekantskaper så kom vi äntligen i säng.

När vi vaknade på lördagen var vi helt slut men vi lyckades ta oss ur sängen för att äta frukost och göra oss i ordning för att dra på den första panelen med Misha Collins. Saken var bara den att vi sett helt fel på schemat för dagen så vi kom försent till Hilton och missade mer än halva panelen med Misha, vilket sög. Vi fick dock relativt bra platser till att se både Rob Benedict och Julian Richings panel och man! de båda var så otroligt roliga och mysiga. Rob verkade ganska obekväm men han var också helt underbar. Han berättade bla. att hans son (jag tror det var hans son) hade frågat varför han inte fick se på hans filmer och Rob hade svarat att det bara var filmer för vuxna. Dagen efter när han hämtade sin son från fritids så hade han sagt "My daddy makes adult movies" till sina fröknar. Julian var otroligt glad och sprallig, vilket var konstigt att se eftersom hans karaktär som Döden i Supernatural är allt annat än glad.

(detta är sorgligt nog den bästa bilden jag fick på Misha)

Sedan gjorde vi det förbjudna, vi struntade i Mitch Pileggi och tjejernas panel och drog in till Birmingham för att ta igen shoppingen vi missade under fredagen. På vägen dit träffade vi en svensk tjej från conventionet som hängde med. Vi åt lunch på någon fantastisk thairesturang och hittade en grym godisaffär med godis från hur många länder som helst och guess what? Vi hittade Bertie Botts Bönor! Lyckan var total tills jag åt dem och insåg hur extremt äckliga de faktiskt är. Efter ett tag begav sig vår nya vän tillbaka till hotellet men vi, vi shoppade och åt mycket mer innan vi begav oss tillbaka för ännu en festkväll. Denna gången blev det inget högklackat.


Rob Benedicts band Louden Swain spelade denna kvällen men eftersom vi inte hade någon aning om att man var tvungen att ha biljetter så missade vi dem. (Jag har dock kollat upp dem nu efter vi kommit tillbaka och deras musik är verkligen inte fy skam.) Denna kvällen blev det dubbelt så mycket dansande och när det spelades Cotton Eyed Joe så var det vi tre som började dansa linedance mitt på dansgolvet. Det blev inte så episkt som vi tänkt oss för det var nog bara två personer som hängde på men vi hade lika kul för det. Sedan somnade jag vid något bord medans Elin och Miriam dansade vidare och väcktes av en britt vid namn Matt som frågade hur jag mådde. Det slutade med att vi hade ett trevligt samtal om hurvida mörkt och kallt det var i Sverige, varför jag älskar England och ett stort missförstånd angående min ålder. Ungefär vid den tidpunkten då vi på något sätt "förlovade" oss så kom hans vän och mina vänner till undsättning. Vi dansade och hade roligt de sista minuterna på festen. Matt fixade en taxi åt oss och var en riktig gentleman till skillnad mot hans vän som försökte get it on med både Miriam och Elin. Efter många om och men kom vi alla in i taxin och från ingenstans kom våra två äventyrsvänner från kvällen innan och frågade om vi kunde dela taxi. Det blev en mycket trevligare resa hem denna gången men vi kom inte i säng förens runt 3-4.

Söndagen blev riktigt episk. Denna gången kom vi en timme tidigare till Hilton så vi hann vi se hela Misha Collins panel och riktigt tur var det för den var fantastisk! Misha var hilarious och lite av en charmig douchebag som alltid, men höjdpunkten var när han pratade om hur han friade till sin fru. Det kan vara något av det finaste jag hört och sett. Killen började gråta, mitt på scenen. En annan fantastisk sak var när vi alla skulle sjunga för ett par födelsedagsbarn och alla de som fyllde blev uppbjudna på scenen, en av dessa var en liten tjej på kanske 9-10 år och hon ville så gärna berätta för Misha vad det skulle vara på hennes tårta. Det visade sig att det mesta var choklad och när vi skulle börja sjunga så tyckte Misha att hon skulle leda sången.

Misha: Can you take the lead?
Flickan: (lite ledsen) Do you want me to leave?
Misha: No, no, no! I want you to lead! lead the singing. (börjar sjunga)
Flickan: I don't want to...

Robs söndagspanel var om inte bättre denna gången, han uttryckte sin kärlek till Buffy the Vampire Slayer (hell yeah!) och han verkade lite bekvämare denna gången. Någon frågade vilket Hogwarts house (vad fan heter det på svenska nu igen?) han tillhörde, han hade ingen aning men försökte ändå svara på frågan. Otroligt charmig man.

Efter det gick vi på toa och precis när vi öppnar dörren så går Misha Collins förbi, jag blir chockad och försöker le innerligt men jag måste sett hotfull ut för han log lite knepigt tillbaka och bruden han gick med drog honom närmare sig.
Sedan var det dags för autografer! (i kön träffade vi Matt från gårdagen och situationen kändes lite awkward men vi klarade situationen) Det var ju inte så mycket autograferna vi var ute efter, vi ville mest bara kunna säga att vi träffat alla och boom! Jag har träffat Julian Richings, mannen som spelar en av de mest episka rollerna någonsin. Det fina med honom var att han verkligen kollade en i ögonen, i vad som kändes som en evighet, och använde ens namn innan han signerade pappret.
Mitch Pileggi kan ha varit en av de mysigaste människorna jag träffat. Han har en enorm kroppsbyggnad och skulle kunna vara skitskrämmande men hans leende och myiga röst gjorde att man bara ville krama honom i evigheter. Jag skulle lätt låta honom vara min farbror eller någon annan släkting. Just sayin'.
Sedan har vi Rob Benedict, helt seriöst, jag tror jag blev förälskad för en kort sekund. Han var den enda jag vågade säga något till och det blev inte bättre än att jag tyckte han var väldigt rolig och att hans panel var väldigt underhållande. Han skrattade sådär mysigt, tackade så mycket, sa att han hade hade haft roligt och tittade mig i ögonen och sa "I'll see you later". Ungefär där dog jag. #fangirlmoment
Och som alltid, spara det bästa till sist. I kön till Misha Collins så var jag nära på att dö lite grann. Vi blev pressade samman av arrangörerna och Misha fick inte skriva personliga autografer så namnlapparna togs bort allt sådant var ganska löjligt men ingen brydde sig i slutet för när man väl stod där och tittade in i de klarblåa ögonen så var hela världen underbar. Yes, det är precis så det känns när man träffar Misha fucking Collins! Jag tror helt ärligt att jag har någon sorts halv blackout från den minuten för jag minns knappt hälften av det. Jag vet att vi pratade, han signerade, log sitt charmiga psykopatleende, sa att han kvävdes på luft, blinkade åt mig (oh.my.god!) och sa något till mig medans jag drogs bort av någon skitarrangör. Forever high on life my friends!

Fortfarande höga på livet så tittar vi på den sista panelen för helgen med Julian, Lindsay och Katie. Och med tanke på mitt tillstånd från signeringen så minns jag inte så mycket av vad som sades under panelen men det skrattades en hel del så kul var det. Här kom även Mishas berömda crashing där han låtsas vara någon ur publiken som ställer en fråga. Good shit!
Dagen avslutades med aktioner och två lyckliga människor fick inte bara betala en redig summa för ett par signerade bilder utan fick även en puss på kinden av självaste Julian. Vi gick lite ledsna ifrån vårt älskade Hilton men jag tror vi alla tänkte på hur grymt det kommer bli när vi en dag kommer tillbaka. Inte en chans i världen att detta var vårat sista convention, vi satsar stort på Comi-Con i San Diego någon gång i framtiden.


(Titanic eller Hilton? Nobody knows.)


På måndagen var det dags för avresa, på frukosten fick vi säga adjö till våra kära äventyrskompisar och receptionisten som inte helt otippat sa adjö med orden "vinka-vink". Tågresan till London gick perfekt och vi kom till Heathrow ca 3 timmar innan avgång. Vi hann äta middag, dricka frappuccinos från Starbucks och spendera överblivna pengar. Jag köpte Flight of the Conchords, två filmer och en bok i stil med Val McDermids böcker om Tony Hill och Carol Jordan. Självklart köpte jag även lite tax-free choklad till familjen.
När vi landade på Arlanda så tyckte vi att flygvärdinnan sa "Tack för att ny flög med SS" och fann det otroligt underhållande och det öppnade upp till en rad fina skämt innan depressionen sänkte sig över hela mig. Det kändes hårdare än någonsin att komma hem till Sverige. Jag var helt anti allt men sedan såg jag en stor bild på Mark Levengood och mitt hjärta fylldes med lycka för en kort sekund. Det är nog inte så illa här i Sverige ändå.


Några av mina inköp:




Detta har varit ett relativt nördigt och väldigt osammanhängande inlägg & hälften av bilderna är tagna av mina kära resekamrater eftersom jag inte har någon smidig digitalkamera. OCHOCH! Om ni vill kolla upp Louden Swain så hittar ni några av låtarna här. De är verkligen värda en lyssning så go for it!

Årets första, men inte sista, halloweenfest spenderades i Axvall med personer jag aldrig träffat förut. Jag och Elin klädde ut oss till neonindiander och såg lite ut som karaktärerna i den gamla ungdomserien The Tribe:

Vi hade skitroligt och det behövdes verkligen en hel natt utan hämningar för att få en ordentlig paus från skolans stress. Vi dansade och sjöng högt till Lonely Island, hade långa konversationer om att Jokern är den bästa skurken någonsin och tog jaktbilder med en nedslagen svampbob:


Och vi får inte glömma dagens soundtrack:

"Ska inte Ken ha nio kronor för; ta de lyngt!?"

Konserten var helt fantastiskt bra och jag ska berätta hur och varför men dagen börjar långt innan Flea kommer in på scen med sitt lila hår och kör ett grymt bas solo.

Vi körde med bil till Västerås där vi skulle ta tåget till Stockholm, allt gick fint och vi kom med bra marginal till stationen men biljettautomaten ville oss inte väl utan vägrade ta emot våra kort. Efter många om och men så lyckades vi växla pengar med en snäll taxichaufför men det hjälpte inte så värst mycket för precis när vi fick pengarna så åkte tåget iväg utan oss. (Jävla SJ som inte kan vara försenade när man väl behöver det!) Så det var bara att köpa nya biljetter och bota vår bitterhet med Ben & Jerry's inne i stan. (Det hjälpte inte så värst mycket) Huvudsaken är att vi kom in till Stockholm två timmar senare än planerat och det visade sig att vår bitterhet skulle lättas avsevärt när vi insåg att tåget åkte utan oss för att vi skulle få se Jonas Gardell cyklandes genom stadens gator. Tillslut kom vi fram till Globen och ställde oss i kö med några norrmän och ett par fulla pojkar som delade ut gratis öl. Jag trodde ett tag att vi skulle frysa ihjäl men väl inne i Globens värme så hade vi the time of our lives.

De var så satans bra! De hade en grym spellista och publiken var en av de bästa jag varit med om, nästan inget knuffande och försök till att pressa sig förbi oss som stod vid kravallstaketet. Jag var som lyckligast när de spelade Charlie och konserten var som bäst när de spelade Can't Stop, Californication och By The Way. Jag saknade dock låtar som Snow (hey Oh) och 21st Century men man kan inte få allt man vill när de har så många bra låtar som de faktiskt har. Kritikerna tyckte inte om Fleas "oändliga" bassolon men jag säger screw them för jag tyckte nästan att de var kvällens höjdpunkter, jag älskar hur man kände basens toner gå igenom hela kroppen. Värt att nämna är också att Kiedis var lika snygg som han alltid varit och även fast han inte sjunger så jävla rent alltid så har han en av de skönaste liverösterna jag hört. Jag spelade in några korta filmer under kvällen så här har ni en video ur linsen på min mobilkamera:
Natten spenderades i en sovsal med 4 helt okända personer och förutom att det var dödande varmt så överlevde vi natten och tog oss iväg till stationen för att ta tåget hem till Västerås. Även denna resa gick långt ifrån smärtfritt, det brann någonstans i Enköping så vi fick ta pendeltåg och buss till Västerås. Vi hade väldigt tur för vi slapp parkeringsböter, jag hann med mitt tåg hem och som en liten bonus så hann vi även tanka (efter många om och men) och äta en kort lunch. Det blev två jävligt bra dagar allt som allt och vi var väldigt nöjda både konserten och sällskapet.

För två veckor sedan var jag i Lund och hälsade på Sanna där för sista gången. Det låter väldigt brutalt men bruden flyttar ju till London snart så därför blir det dit mina resor resor kommer gå framöver.

Det första som hände när jag kom fram till Lund var att jag inte såg Sanna någonstans och väntade därför snällt vid pressbyrån (en av de som finns tydligen) medan Sanna sprang runt och letade efter mig. Bra början.
Vi hyrde massa filmer vi aldrig såg, gjorde egen pizza, tittade på tv och åt godis. Vi blev åter igen ett par villiga tjejer och fick igång en ganska fin konversation på en studentkanal. Vi såg även My Bloody Valentine och det gav blandade känslor. yes, yes.

Under lördagen åkte vi till Malmö där vi åt skitgod glass (slog inte riktigt Lejonet & Björnen men det var inte långt ifrån) och tittade i affärer. På kvällen gick vi på bio och såg Bridesmaids och vi skrattade tills magen värkte (det kan också ha berott på allt godis vi åt?)  Under lördagsnatten var det ett jävla åskväder, ett av de värsta jag varit med om.

Söndagen gav oss fult väder och därmed satt vi inne och tittade på Paris Hilton's my new BFF hela dagen, det var fantastisk underhållande. Jag fick även min 20-årspresent men som vanligt får jag inte öppna den förens jag fyller. Du är en sadist Sanna, du vet det va?

I fredags begav jag mig iväg till Västerås för att se på The Ark och träffa fantastiska människor och jag har haft det så himla bra. Fick äntligen träffa Sandra som är den finaste personen ni kan tänka er och vi åt middag och hade det trevligt innan jag begav mig för att träffa Miriam en timme försenad. Men det trevliga var att hon var helt förstående med tanke på hur många gånger jag fått vänta på henne. Vi gick till festivalområdet och där hade Tomas di Leva börjat spela, han kastade ut frukt till publiken och var allmänt flummig. När det äntligen tog slut så gick vi ända fram till scenen och där väntade Sanna, lika snygg som vanligt. Men jag var lite besviken på hennes val av kläder.
The Ark började och allt var trevligt tills det kom en tant som var aspackad och klängde överallt. Hon sa hela tiden hur fina vi var och hur fin ola var och under ett tillfälle pussade hon mig på axeln och Sanna bara hånskrattade tills hon blev rufsad i håret flertal gånger. Hon förstörde helt enkelt konserten, utom It takes a fool för då var det enda jag kunde tänka på gamla tider och betydelsen den låten har för mig.

Efter konserten mötte jag upp Sandra och Jesper igen och vi begav oss hem till dem där vi lyssnade på musik och drack vin tills det blev ljust igen. Det var så otroligt trevligt. Dagen efter så fick jag träffa lilla Vide och han var otroligt fin och verkade tycka det var kul att stirra på mig utan avbrott. Sedan gav vi oss ner på stan tills det var dags för mig att åka hem. Tiden gick så otroligt fort men jag hoppas vi träffas snart igen.

Nu är hela festen över. Slut på lakan klängandes runt kroppen, studenten har tagits, det har dansats på balen och även fast vi haft sådan extrem otur så har den senaste veckan varit helt fantastisk. Jag kan inte riktigt placera ord på händelserna så ni får som vanligt hela berättelsen i bilder. Denna gången i två delar eftersom det finns så himla mycket att visa.

Igår blev hela klassen bjudna på middag av vår kära lärare Kent. Vi satt där från sju till tio på kvällen och alla de timmarna var så himla mysiga och det gjorde inget att jag missade Chuck. Innan middagen var vi inne i stan och köpte nödvändiga föremål till studenten och myste hos elin. Hela dagen var lyckad.

Det har varit en bra och händelserik men alldeles för kort helg. Den började som sagt i Göteborg där vårt första mål var att hitta en balklänning till mig och efter cirka en halvtimme så hade jag hittat vad jag letat efter (eller, kanske inte riktigt) Jag var fast beslutsam om att ha en marinblå klänning och den fick absolut inte vara axelbandslös men så blev självklart inte fallet. Först och främst är den röd, en färg jag aldrig ens övervägt och sedan hade den inga axelband men modellen var ungefär allt jag letat efter så det känns helt awesome i alla fall. Den ska hämtas ut om två veckor och jag längtar så innerligt efter balen nu när detta är fixat. Ingen av oss hittade studentklänning dock, vilket var jävligt knepigt eftersom vi var inne i ungefär alla klädbutiker vi kunde hitta. Imorgon fortsätter dock sökandet i Skövde utan några större förhoppningar.

Efter åtta timmar i Göteborg så hade vi lite "förfest" hos Miriam innan vi drog mot Plantis och klantig som jag är så glömde jag mitt leg, jag kom inte in och fick vända. Jag var så satans negativ hela vägen hem eftersom jag var trött, slightly drunk och jävligt kissnödig! Men vi kom iaf in på andra försöket och efter det gick det bara framåt och vi hade en helt awesome Valborg med dans, skratt och pussar.

tre snyggingar på partey!

Idag hade jag kunnat vara hos Jannika istället för att sitta hemma och deklarera och sortera viktiga papper, men man kan inte alltid ha tur här i livet. Samtidigt håller jag dock på att skapa en studentpepp-lista på spotify, jag kan inte förstå att det är 6 veckor kvar till studenten. sex fucking veckor! i och med det så ska jag till Göteborg imorgon där jag ska leta efter balklänning, studentklänning och alla andra tillbehör. På kvällen ska det firas Valborg på plantis , Miriam och Elin ska göra fjortishänget osäkert, jag tänkte what the fuck och hänger på.

Igår var det en fin dag, både under och efter skolan. Jag och Miriam lagade underbart god mat och såg sedan på hyrfilm, det blev Wild Target och Get him to the Greek. Två relativt underhållande och roliga filmer som jag skulle kunna se mer än en gång, vilket är ett ganska bra batyg i komedigenren.

Eftersom jag såg Easy A haromdagen så tänkte jag dela med mig av den satans låten som satt sig klamrande fast i huvudet på mig.

Hemma från Österrike och har därmed lämnat den fantastiska arkitekturen, det underbara vädret och de hemska tyskdubbade tv-programmen bakom mig. Jag hade tänkt göra min första videoblogg någonsin (istället för att skriva ett 5 mil långt inlägg) där jag tänkte berätta lite om vad vi varit med om på denna resan.

Något som är värt att nämnas är att jag möttes av ett stort paket innehållandes min studentmössa när jag kom hem och den sitter perfekt!

Idag bokades flygbiljetterna till resan som ska göras till Birminham i höst så det känns så jävla nära nu! Nu fattas bara bokning av hotell och sedan är allt klart för avresa. JAG ÄR SÅ SATANS PEPPAD!
Men! innan vi ska på den resan så bär det av till Österrike med hela vår kära klass på söndag där vi ska stanna tills på onsdag. PARTEY!

Gårdagen var även den väldigt trevlig, vi samlades som vanligt hos elin där vi åt gott, tittade på Harper's Island och gjorde en ... öhm... video. Den ligger uppe på youtube och den ser ut ungefär såhär:

Jag måste tilläga att vi är väldigt trötta under denna disskutionen.

Idag har jag och min mamma varit i Skövde och där hittade vi mycket fina och onödiga saker, som vanligt. Vi lyssnade på Lars Ohly som stod på torget och åt pizza på Gondolino.




Sedan hittade jag även två par skor, lite örhängen, några nagellack, halsband, mario kart wii och annat onödigt. Mamma har varit otroligt snäll och har betalat lite här och där eftersom jag ska ha pengar resten av månaden också. En väldigt fin dag blev det och jag har bara fina mamma att tacka för det.

I fredags provade vi på Supernatural drinking game och det blev riktigt lyckat även fast vi mådde skit dagen efter. Det värsta som hände var att toalettpappret tog slut och vi var tvugna att improvisera. Vi är lyckliga fyllon men jävligt miserabla dagen efter. Morgonen var hemsk men fram på eftermiddagen var vi ett helt gäng som hyrde film, käkade pizza och hade det jävligt trevligt.

Vi såg Fredagen den 13:e med Jared Padalecki och det var något av det sämsta vi sett. Noll handling och överdrivet brutala mord. Vi provade även My bloody valentine med Jensen Ackles vilket var snäppet bättre, det fanns en spännande handling men morden var så uppenbart fejkade så skräcknivån var ungefär lika med noll. Den är säkert jävligt mycket läskigare i 3D som den är menad att ses i. Den sista filmen blev Ten Inch Hero, även denna med Jensen och där har vi något att skacka om, så satans bra film så det var helt sanslöst. Jag rekomenderar alla att se den, det finns inget att ångra.

I lördags hade vi den fruktade utställningen, allt gick väldigt bra och jag är otroligt nöjd med det vi åstadkommit. Temat var sagovärld men jag tänker inte gå in på detaljer utan kvällen får tala för sig själv genom bilder.

Louise skapelser inspirerat från näktergalen.

Elins arbete är inspirerat från Aladdin.


Olivias arbete är inspirerat från Askungen.

Erika och Marcus arbetade tillsammans och gjorde ett tåg.

Evelina inspirerades av Pocahontas.


Viktor gjorde ett fabergéägg inspirerat av guldägget.

Miriam inspirerades av Narnia.

& sist men inte minst, mitt egna arbete som är inspirerat från Alice i Underlandet.








Min familj tog upp alla platser i caféterian.





Vi hade efter 3 timmar räknat det upp till 101 besökare, en väldigt lyckad utställning.

Idag är det dags för den stora utsällningen och jag börjar bli riktigt nervös! Jag är fortfarande inte riktigt säker på vad jag ska ha på mig men jag hoppas det löser sig när det börjar bli dags. För er som kommer så hoppas jag att ni kommer ha det trevligt och imponeras av våra arbeten och för er som inte kan komma, ta't lungt vettja, det kommer massa bilder senare.

Igår hade vi projektarbetsredovisnining i skolan och det var inte många som var intresserade eller många som vågade komma fram men det gick ändå. Efter det så hämtade jag Moa på stationen och vi hängde i Centrum i tre timmar tills vi skulle möta upp några för att äta middag. Vi åt på en thai-resturang som är helt underbar och där satt vi och hade trevligt i cirka tre timmar, det är otroligt hur lätt det kan vara att prata med människor man inte riktigt känner. När vi ätit där så följde jag och Moa med Elin hem en liten stund eftersom vi väntade på vårat åk. Vi hade jättetrevligt och klockan hann bli 10 innan vi kom hem. Väl hemma så satt vi och disskuterade alla viktiga frågor här i livet, precis som vi brukar. & idag vaknade jag kl 7 och Moa ligger fortfarande och sover.

Sedan måste jag ju berätta vad jag, miriam och elin hade för oss i torsdags, vi bokade nämligen biljetter till ett Supernatural Convention i Birmingham denna höst och jag kan inte beskriva lyckan! Det kommer bli så satans awesome! Vi tre på en långhelg i Birmingham där vi kommer få träffa självaste Misha fucking Collins! & Vem vet vilka mer från tv-serien som kommer dit? Vi hoppas självklart på Jared Padalecki, Jensen Ackles och Jim Beaver.
ihhhhhhh!

1. Fysatan vad Styx är bra.

2. De senaste dagarna har inte blivit som jag tänkt mig, min syster ringde i onsdags och bad mig vara barnvakt under torsdagen och jag sa ja även fast detta innefattade att stiga upp kl 6 på morgonen. Said and done, hela torsdagen var jättefin och spenderades till att leka med nathalie och på kvällen tittade vi alla på sveriges värsta bilförare och kissade nästan på oss av skratt. Jag och Jenny hade givande samtal ända in på nattens timmar och det är alltid lika mysigt.

När jag åkte hem igår så var det inte lika trevligt dock, eftersom jag blev anklagad för att tjuvåka av skithögen till konduktör. Jag åkte ifrån Vårgårda eftersom Jenny skulle dit med Frederic och det gick ju inte köpa biljett till tåget där ifrån så jag fick betala på tåget. Eftersom konduktören inte kommit efter en kvart så vilade jag ögonen en stund och såklart kom han precis då. Han var så himla otrevlig och jag blev så förbannad eftersom jag antagligen var den enda av de som han väckt faktiskt hade åkt från Vårgårda. Som tur var så sa tjejen brevid mig att jag facktiskt gått på där för hon gick på samtidigt men konduktören bad inte ens om ursäkt för att han anklagat mig. Jävla gubbe!

3. Idag ska jag bege mig på kalas för min morbror som fyller hela 60 år och hela min familj kommer vara där, det kommer säkerligen bli lyckat. Sedan ska vi till min storebror ikväll för att se på film, det kommer bli en bra dag.

4. Nu ska jag duscha och ni ska titta på det här:

Förra helgen spenderades som sagt hos Miriam och det var riktigt kul. Vi såg 27 avsnitt av Supernatural så nu är det inte många avsnitt kvar tills Miriam sett säsong 1-5 och vi äntligen kan börja disskutera allt utan risk att jag försäger mig. Vi skämdes över melodifestivalen, lagade skitgoda piroger, bakade biskvier (som nog är det bästa vi någonsin gjort), åt en satans massa godis, chips och bara var så awesome som vi kan vara.
Jag tog dock en liten avstickare på några timmar då min kära broder hade födelsedagskalas som inte fick missas.

Jag fick bara bilder på baket den helgen:

Imorgon är det äntligen fredag och det innebär inte bara slutet på skolveckan utan även en helt episk helg hos Miriam där vi ska se på Supernatural, äta pizza, baka och vara helt awesome som bara vi kan vara. Jag ska också på kalas för att fira min käre bror så det kommer bli en händelserik helg, precis vad jag behöver.

& nu tänker jag näst intill tvinga er att berätta - vad ni ska hitta på i helgen?